đŸ—č 12v-vaccination

DĂ„ har Fenris fĂ„tt sin tolvveckorsvaccination. Äntligen, kĂ€nns det som. Att kunna visa upp ett vaccinationsintyg för hunden öppnar upp mĂ„nga möjligheter Ă€ven mitt under brinnande mĂ€nskliga pandemi.

Jag passade pÄ att stÀlla honom pÄ vÄgen hos veterinÀren ocksÄ och den stannade till slut pÄ 13,6 kg lÀtt, och veterinÀren tyckte att han var i bra hull.

Han var precis hur social som helst bÄde före, under och efter vaccineringen, och sticket reagerade han inte ens pÄ (kanhÀnda hjÀlpte det att han fick lite godis samtidigt), Àven om han nog tyckte att just sjÀlva bilresan var bland det vÀrsta jag har utsatt honom för.

Idun var orolig nĂ€r vi kom hem, vilket sĂ„klart inte Ă€r nĂ„got positivt i sig – men jag vĂ€ljer att ocksĂ„ tolka hennes oro som att hon faktiskt har tagit honom till sig vid det hĂ€r laget, trots att hon nog tycker att han kan vara riktigt jobbig ibland ocksĂ„. Men han lĂ€r sig, och hon gjorde lekinviter.

Efter lite lunch efter veterinÀrbesöket, en kort promenad och att ha fÄtt trÀffa en av grannarna sÄ sover han gott nu. Jag noterade ocksÄ att han var förvÄnadsvÀrt ointresserad av grannens katt som lÄg stilla nÀr vi var ute och gick förbi, vilket Àr skönt. Trafiken bekommer honom knappt lÀngre, utom möjligen nÀr det dundrar förbi stora lastbilar.

Och i morse sĂ„ kom det till slut en bekrĂ€ftelse pĂ„ att vi fĂ„tt en plats pĂ„ valpkursen. ÅterstĂ„r bara att betala in anmĂ€lningsavgiften.