Jag kanske borde vara avundsjuk?

När Fenris först flyttade hem så var Idun verkligen inte någon kärlekens gudinna mot honom i alla fall. Ärligt talat så tyckte hon nog mest att han inte hade här att göra.

I synnerhet nu när jag inte använder kompostgallren alls lika mycket, så har jag märkt att de gärna lägger sig i sovrummet båda två tillsammans och kopplar av en stund.

Eller röjer runt och leker en liten stund, antingen inne eller ute.

Mer än en gång har Idun blivit orolig när jag satt upp kompostgaller mellan dem för att begränsa hans yta lite.

Från det ena till det andra har det gått strax över två veckor. Något måste jag ju i alla fall ha gjort rätt mellan de två under den tiden.

Ibland är det verkligen svårt att tro att han inte ens är elva veckor gammal ännu.

Ett matvrak är han i alla fall. Jag har inte tagit tiden på honom, men måltiderna försvinner verkligen fortare än kvickt. Finge han bara chansen så skulle nog en stor del av det som är kvar i stora säcken valpfoder försvinna, så den chansen får han inte. På plussidan är att det är lätt att motivera honom! Nästan för lätt, han kan vara väldigt enveten på godisväskan trots att jag bara laddar den med hans vanliga torrfoder…