Framsteg att peka pÄ

En sak som Idun inte ville dela med sig av nĂ€r Fenris precis flyttat hem i lördags-söndags var biabĂ€ddarna. Trots att det fanns tvĂ„ likadana – till och med samma fĂ€rg! – sĂ„ skulle hon ha bĂ€gge.

Nu pÄ förmiddagen klÀttrade Fenris upp i den ena och somnade, och Idun la sig utan att knorra pÄ golvet strax intill. Trots att det faktiskt fanns en till biabÀdd bara en eller tvÄ meter lÀngre bort.

Flera gÄnger nu, inklusive igÄr kvÀll, har de Àtit mat samtidigt, bÄda tvÄ i köket, helt utan att det uppstÄtt nÄgon uttalad konkurrenssituation. Idun har haft sin mat, Fenris har haft sin, och bÄda har Àtit med god aptit utan att försöka vara pÄ varandra eller varandras. Att klicka pÄ lite köttsaft och ibland en klick fÀrskfoder pÄ torrfodret har definitivt gjort det mycket mer aptitligt, Àven om han kan tÀnka sig torra kulor ibland ocksÄ.

Det blir riktigt stora Ă€ventyr för honom pĂ„ ojĂ€mn terrĂ€ng i trĂ€dgĂ„rden. TyvĂ€rr mycket i koppel eftersom vi har en vĂ€l trafikerad vĂ€g bara nĂ„gra hundra meter bort och jag inte vĂ„gar lita pĂ„ att jag kan fĂ„ stopp pĂ„ honom om det behövs, men det blir bra koppeltrĂ€ning i alla fall. Kopplet gĂ„r mer och mer frĂ„n att vara en praktiskt placerad tuggleksak till nĂ„got som han förstĂ„r hur det fungerar och att det ger möjligheter att fĂ„ komma ut och utforska sin lilla – eller för honom inte sĂ„ lilla – del av vĂ€rlden.

DÄ och dÄ fÄr Idun en stunds semester frÄn Fenris ocksÄ. Det började med att hon sjÀlvmant gick och la sig i sovrummet nÀr Fenris lÄg och sov hos mig i vardagsrummet, och jag satte kompostgaller för dörren till vardagsrummet. TyvÀrr kommer ju inte Idun heller att finnas för evigt, sÄ att Fenris redan frÄn början vÀnjer sig vid att de inte alltid Àr tillsammans Àr nog bara bra. Att hon för en stund slipper ha honom precis runt sig och kring sig Àr knappast nÄgot negativt heller för nÄgon av dem.

Han har ocksÄ helt pÄ eget initiativ börjat att ibland rulla över pÄ rygg pÄ golvet, sÄ nog tror jag att han kÀnner sig trygg vid det hÀr laget.

RumsrenhetstrÀning gÄr som en dans, han har helt klart förstÄtt att man företrÀdesvis utrÀttar sina behov utomhus, Àven om det fortfarande kan bli nÄgon olycka inne nÀr jag inte Àr snabb nog. Med en nio veckors valp sÄ tycker jag att det Àr riktigt bra!

NÄgra korta tillfÀllen enklare ensamhetstrÀning har det ocksÄ blivit. Han har varit lite orolig efter att jag har kommit tillbaka, men inte mycket mer Àn sÄ. Vore han vuxen sÄ vore det absolut inget att vara nöjd med, men i hans Älder kan jag inte annat Àn tycka att det Àr en utmÀrkt början.

Det Àr vÀldigt lite tuggande pÄ olÀmpliga saker inomhus. Flera olika slags leksaker nÀra till hands, inte sÄ mycket annat inom rÀckhÄll för en liten valp och mycket utforskande av vÀrlden hjÀlper tydligen.

Det enda verkligt trÄkiga med Fenris just nu Àr nog att han tycker att bilar som Äker förbi Àr ett djÀvulens pÄfund som helst borde förbjudas per omgÄende. Förhoppningsvis ska han lÀra sig att de inte Àr sÄ farliga, ju mer vi Àr ute dÀr han kan se och höra dem och upptÀcka att trots allt inget hÀnder nÀr de passerar. VÄr egen bil stillastÄende Àr dÀremot inga som helst problem.

PĂ„ det hela taget sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt sĂ„ visst hade jag önskat att Idun hade tagit till sig Fenris lite fortare Ă€n hon gjort, och visst finns det fortfarande vissa specifika situationer nĂ€r hon kan knorra till lite, och visst hade jag gĂ€rna sett att hon var lite mer lekfull mot honom – men Ă€ndĂ„ hellre att det fĂ„r ta lite lĂ€ngre tid och att det verkligen blir bĂ„de en ömsesidig förstĂ„else och vĂ€nskap dem emellan, Ă€n försöka stressa fram acceptans och fĂ„ bakslag lĂ€ngre fram. Det Ă€r trots allt redan nu ljusĂ„r bĂ€ttre Ă€n vad det var för bara nĂ„gra dagar sedan.