Rockports Born To Run
 
Nu börjar det ju verkligen hända saker

Nu börjar det ju verkligen hända saker

Allt eftersom Fenris tar trafik bättre och bättre, och vädret blivit lite mer inbjudande (eller är det egentligen utbjudande?), så har det blivit lättare för oss att gå lite andra rundor än vi gjort tidigare. Idag verkade han ha extra energi på morgonen, så jag provade på vinst och förlust att gå till en av grannarna som han aldrig fått träffa, och hälsa på.

Det gick hur bra som helst. Han var precis lika glad och social som med alla andra han träffat hittills.

På vägen tillbaka så träffade vi oplanerat en annan av grannarna, som bor ytterligare lite längre bort. Det gick om möjligt nästan ännu bättre, och Idun visade hur man gör när man går tillsammans med folk man känner. Efter något hundratal meter visserligen i maklig takt kunde man nästan tro att han aldrig gjort annat. Fantastiskt vad demonstration, uppmuntran och lite godis kan göra.

Han sov gott en bra stund efter den promenaden och de två mötena. Tyvärr missade jag till att börja med att han vaknade så det blev en olycka inne. Undrade en stund varför han inte kissade något ute när vi gick ut… Nåja, det blev i alla fall på golvet, så det var lätt att torka upp.

Några timmar senare stötte vi ihop med två andra flanörer som han heller inte hade träffat tidigare. Det gick väl kanske inte riktigt lika bra, men åtminstone på ett positivt sätt – han fick inte hälsa riktigt så mycket som han hade velat innan de skulle gå vidare, och det gav han uttryck för.

Hans röst är det i alla fall inget fel på.

Sover gott hela nätterna gör han också. Det känns som att det var riktigt länge sedan sist nu som jag ens behövde torka upp någon olycka när vi varit på väg ut på morgonen. Han lär sig bättre och bättre att kissa är något man gör utomhus, även om jag ibland inte hinner ut med honom i tid. Jag kanske borde ge honom en egen nyckel? Han har ju redan namnbricka med adressen hem, ifall att han skulle behöva fråga någon om vägen.

Däremot så har jag faktiskt hittat något som det nog är han som har tuggat sönder, den odågan.

Ett skosnöre.

Hyfsat snyggt och prydligt avklippt var det också, nära tårna på en av skorna.

Blir det inte värre än så, ja, då kanske jag kan leva med den förlusten…